Operation blindtarm.
Sådär då! Då är även jag av med blindtarmen. Nu har ingen i vår familj kvar sin. Konstigt.
Hur som haver tänkte jag berätta min lilla story. Plutten kom och hämtade mig i torsdagskväll, sov över hos honom. Sov och sov, sov väl cirka 2 timmar, då det var uppstigning klockan 05, eftersom det var studentdagen. Jag låg kvar en timme för att försöka sova medan han fixade och donade, kunde dock inte sova. Hade sådan smärta imagen. Blev inge bättre. När han kört hem mig efter 06, värmde jag värmekudden och lade mig i sängen för att sova bort smärtan, men det gick inte. Det gjorde så himla ont, har aldrig varit med om värre smärta och jag har ändå ont i min mage rätt ofta. När mamma vaknat till liv cirka 07, så ringde vi till sjukvårdsupplysningen. Jag fick beskriva mina problem och damen i andra sidan luren tyckte vi skulle åka in till akuten.
In till akuten i Enköping, klockan 07.58 var vi där. Fick komma in på ett rum rätt snabbt där de satte kanyl och tog blodprovet, kollade puls osv. Fick gå till gyn, hittade inget fel där, ner till akuten igen, till röntgen, inget där heller, tillbaka till akuten. Efter cirka 6 timmar på akuten fick jag åka hem och om det blev sämre skulle jag åka till Ackademiska i Uppsala annars komma tillbaka dagen efter.
Det blev sämre, efter att ha sovit cirka 30 minuter hemma och lite fixade så åkte vi till Uppsala vid 16. Var framme cirka 16.45 fick sitta och vänta på akuten en stund innan jag fick komma in på ett rum. Nya blodprovet, ny kanyl osv. Vid 20.30 ungefär kom läkaren och sa att det skulle bli operation. Jag blev konstigt nog glad. Klockan 22.00 låg jag på operationsbordet och cirka 03 började jag vakna till och fick åka upp till rummet där jag låg ända tills jag igår fick åka hem vid 14-tiden. Nu är jag hemma.
Min fina älskling sov hos mig i natt, dock delade vi inte säng då jag är otroligt rädd om mina små sår. Det blev en titthålsoperation, så har tre små hål i magen/buken. Ont, det har jag, dock mindre än vad jag förväntade mig. Det är jobbigt att resa sig och lägga sig ned, men jag klarar det. Är bara rädd att såren ska gå upp, för jag vill inte åka in igen och sys!
Föresten så har jag sjukt tråkigt!
